Jag hatar inte män. Jag gillar bara inte konceptet.

Vi var på Pridefestivalen och diskuterade något jag inte riktigt minns. Det hade med patriarkatet att göra. Manssamhället. Förtryck och generaliseringar. Jag önskar lite att det var jag som sagt det först men det var Erik. Det är inte männen man hatar, det är konceptet män. Precis så är det, höll vi andra med.

Ju mer jag tänkt på det efteråt, desto sannare har det blivit. Konceptet män. Kulturen vi ibland sammanfattar med ordet manlighet. Eftersom jag är kvinna är det minerad mark att kritisera kulturen manlighet, eller konceptet män. Antagligen är jag bitter eller ful eller bara behov av happy-pills. Annars skulle jag också förstå att älska konceptet män. Kanske till och med tycka synd om manligheten som skuldbeläggs för så mycket. Det är ju inte alla män som slår kvinnor, och så vidare.

Stephan Mendel-Enk är däremot man. Han är inte bara man, han är dessutom vit och heterosexuell man. Han är utöver det också sportjournalist. En riktig man, så att säga. I sin bok "Med uppenbar känsla för stil" gör han en ordentlig djupdykning i konceptet män och det han finner där är omöjligt att älska. Det är egentligen inget nytt han beskriver, inget som inte sagts förr, skrivits förr. Det nya är kanske att han säger det som feminister sagt så länge, men att han är Man på ett sätt som gör att det blir svårt att hävda att han bara är arg för att han får för lite kuk om kvällarna.

Hur som helst, det är en kort och lättläst bok och den är läsvärd. Framförallt för män och kvinnor som tycker saker som att jämställdheten gått för långt eller att vi inte ska tala om män som grupp. Den visar tydligt hur långt bort jämställdheten är och hur viktigt det är att tala om män som grupp. Den bekräftar för mig det jag redan insett: Jag hatar inte män. Jag gillar bara inte konceptet.