Mer jämställdhet?

Förra veckan (eller mer exakt tisdag förra veckan till och med måndag den här veckan) hade SSU sitt valläger, Festivalet. Jag var där och det var väldigt mysigt, om än lite myggigt, och så vidare. Under veckan genomfördes en mängd seminarier och ett av de bättre seminarierna var med Claes Borgström som under rubriken "Hur blir Sverige jämställt?" frågades ut av SSUs Kristin Linderoth. En sak han sa har jag hakat upp mig på. Det var något i stil med:

En del frågar hur vi ska bli mer jämställda, eller göra Sverige mer jämställt. Svaret är att det inte går, då det förutsätter att vi redan är jämställda, eller att Sverige är jämställt. Så är det ju inte, och därför talar jag aldrig om att öka jämställdheten eller bli mer jämställd. Jämställdheten finns ju inte än.

Han hade helt rätt i det han sa, förstås. Det är egentligen mycket självklart. Ändå har jag skrivit öka jämställdheten i fler projektansökningar och verksamhetsplaner än jag vill minnas. Någon skulle då kanske mena att det bara är ord. Jag tror inte riktigt det är sant.

Jag satt som representant för S-studenter i ett panelsamtal om jämställdhet i Almedalen ("Jämställdhet - en generationsfråga") där vi bland annat diskuterade skillnader i sättet att se jämställdhet mellan generationerna. De är rätt små, var vi nog all överens om. En sak som åtminstone delvis skiljer min generations feministiska kamp från den feministiska kamp som fördes på 1950-talet ville jag ändå hävda är samhällets, framförallt männens, bemötande av argument kring jämställdhet. Medan det på 1950-talet i högre utsträckning än idag (i Sverige) ansågs legitimt att försvara ojämställdheten som naturlig och rättfärdig ordning möter dagens feminister ett annat huvudargument för ojämställdheten, att den inte finns. Jämställdheten är klar. Eller iallafall nästan klar. Den ska bara öka lite. Sen är vi klara. Det är ett försvar av samma ordning, men det är ett annat försvar. Ett tidsanpassat. Jag kan inte låta bli att tro att det finns ett samband mellan att vi talar om mer jämställdhet och antagandet att jämställdheten är nästan klar.

Jämställdheten är inte klar. Jämställdheten är inte alls. Inte än.

Att säga att den är klar eller nästan klar är ungefär lika korkat som när män hävdar att de är jämställda män. Men det blir ett annat blogginlägg.